Julafton, 24 december: Den heliga natten.

Bibeln: Lukas 2:1-20.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

En kurs i mirakler: A.182:11-12.

Ta dig tid i dag att lägga åt sidan din sköld som inte är till någon nytta, och lägg ner spjutet och svärdet som du höjde mot en fiende som inte existerar. Kristus har kallat dig vän och broder. Han har till och med kommit för att be om din hjälp med att låta Honom återvända hem i dag, fullständigad och fullständigt. Han har kommit som ett litet barn gör, som måste bönfalla sin fader om beskydd och kärlek. Han härskar över universum, och ändå ber Han oavbrutet att du skall återvända hem med Honom, och inte längre göra illusioner till dina gudar.

Du har inte förlorat din oskuld. Det är den du längtar efter. Den är vad ditt hjärta önskar. Den är rösten du hör, och den är ropet som inte kan ignoreras. Det heliga Barnet stannar hos dig. Hans hem är ditt. I dag ger Han dig Sin försvarslöshet, och du accepterar den i utbyte mot alla de krigsleksaker som du har gjort. Och nu ligger vägen öppen, och resans slut är äntligen i sikte. Var stilla ett ögonblick och återvänd hem med Honom, och lev i frid en stund.

En kurs i kärlek: K:5.32.

Dra dig nu till minnes en underbar dag, för var och en av er har upplevt åtminstone en dag som var strålande ljus i en värld av mörker. En dag när solen lyste på din värld och du kände dig som en del av allting. Varje träd och varje blomma välkomnade dig. Varje vattendroppe tycktes vederkvicka din själ, varje vindpust föra dig till himlen. Varje leende tycktes vara avsett för dig, och dina fötter tycktes knappt nudda det mjuka gräset som du gick på. Detta är vad som väntar dig när du förenar dig med vad du ser. Detta väntar dig när du slutar döma världen och därigenom förenar dig med allt, utsträcker din helighet över en värld av sorg och låter den bli en glädjens värld.