Nionde söndagen efter trefaldighet, 17 veckor efter påsk:
Goda förvaltare.

Bibeln: Lukas 16.1-13

Han sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt." Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

En kurs i mirakler: T17:I.1-3

Guds Sons förräderi finns endast i illusioner och alla hans “synder“ är endast hans egen inbillning. Hans verklighet är för evigt utan synd. Han behöver inte bli förlåten utan väckt. I sina drömmar har han förrått sig själv, sina bröder och sin Gud. Men det som har gjorts i drömmar har faktiskt aldrig gjorts. Det är omöjligt att övertyga drömmaren om att det förhåller sig så, för drömmar är vad de är på grund av att de ger en illusion av att vara verkliga. Endast i uppvaknandet finns den fulla befrielsen från dem, för endast då blir det fullkomligt uppenbart att de inte hade någon verkan på verkligheten överhuvudtaget, och inte förändrade den. Fantasier förändrar verkligheten. Detta är deras syfte. De kan inte göra det i verkligheten, men de kan göra det i det sinne som vill att verkligheten skall vara annorlunda.

Det är således bara din önskan att förändra verkligheten som är skrämmande, eftersom du genom din önskan tror att du har uppnått det du önskade. Denna egendomliga ståndpunkt bekräftar på sätt och vis din makt. Men den gör den också overklig genom att förvränga den och ställa den i det “ondas“ tjänst. Du kan inte tjäna två herrar som ber dig om motstridiga ting. Det du använder i fantasin förvägrar du sanningen. Men det du ger till sanningen för att det skall användas åt dig är i säkerhet för fantasin.

En kurs i kärlek: K:9.41-42

Uppmaningen att vila i frid är till för de levande, inte de döda. Men så länge du deltar i kapplöpningen vet du inte det. Tävlandet som leder till individuella prestationer har blivit den avgud som du förhärligar, och du behöver inte leta långt borta efter bevis för att det är så. Denna avgudadyrkan säger dig att ära är få förunnat, och så intar du din plats på startlinjen och satsar allt för äran. Du deltar i loppet så länge du kan och vare sig du vinner eller förlorar var ditt deltagande i tävlingen ingenting annat än den erforderliga offergåvan till den avgud som du har gjort. Och vid en viss tidpunkt, när du inte kan springa loppet längre, bugar du dig för dem som uppnått äran; de blir dina avgudar och du blir deras undersåte, som ser med avund och vördnad på vad de gör. För dessa offrar du dig och betygar din vördnad. Till dessa säger du ”jag skulle vilja vara som ni”. Hos dessa söker du en ställföreträdande uppfyllelse, eftersom du givit upp hoppet om verklig uppfyllelse. Här blir du road, upprörd, upprymd eller avskräckt. Här ser du gladiatorerna döda varandra för ditt nöjes skull. Här uppvisas din föreställning om användande i all sin fasansfulla detaljrikedom.

Vad är detta annat än en demonstration, i större skala, av vad du upplever varje dag? Det här är kontentan av vad allt som är större än du själv visar dig. Hela samhället, grupper, arbetslag och organisationer är ingenting annat än ett kollektivt porträtt av individuella önskningar. Slavar och herrar endast använder varandra och samma lagar fjättrar båda. Vem är herre och vem är slav i denna kropp som du kallar ditt hem? Vilken frihet skulle du ha utan de krav som din kropp ställer på dig? Samma fråga kan ställas om den här världen vilken du ser som kroppens hem. Vem är herre och vem är slav när båda hålls i slaveri? Att lovprisa avgudar är heller ingenting annat än slaveri. Utan din avgudadyrkan skulle deras ära inte finnas mer, och därför lever de i en rädsla som inte är mindre än rädslan hos dem som avgudar dem.