Midfastosöndagen, 3 veckor före påsk: Livets bröd.

Bibeln: Johannes 6:1-15

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: "Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?" Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: "Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var." En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?" Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: "Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars." De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

En kurs i mirakler: T7:VIII.1

Vi har sagt att utan projektion kan det inte finnas någon vrede, men det är också sant att utan utsträckande kan det inte finnas någon kärlek. Detta återspeglar en av sinnets grundläggande lagar, och därför en lag som alltid är verksam. Det är den lag genom vilken du skapar och blev skapad. Det är den lag som enar Riket, och bevarar det i Guds Sinne. För egot varseblivs lagen som ett medel för att göra sig av med någonting som det inte vill ha. För den Helige Ande är det den grundläggande la­gen om att dela med andra, genom vilken du ger det som du sätter värde på för att behålla det i ditt sinne. För den Helige Ande är det lagen om utsträckande. För egot är det lagen om berövande. Den framkallar därför överflöd eller knapphet, bero­ende på hur du väljer att tillämpa den. Detta val är det du som gör, men det är inte du som bestämmer om du skall använda lagen eller ej. Varje sinne måste projicera eller utsträcka, därför att det är så det lever, och varje sinne är liv.

En kurs i kärlek: K:30.4

Enhetens lagar är Guds lagar och de är verkligen enkla: givande och mottagande är ett. Och således är givande och mottagande som ett, det enda sätt på vilket Guds lagar blir uppfyllda. Efter­som Guds lagar är de lagar som styr universum, kan de inte annat än bli uppfyllda. Givande och mottagande är således i sanning ett. Guds lagar är generaliser­bara och förändras inte, och således har inte människans lagar inkräktat på Guds lagar. Det är endast i er varse­blivning som människans lagar står över Guds lagar.