Tredje söndagen efter trefaldighet, 11 veckor efter påsk:
Förlorad och återfunnen.

Bibeln: Lukas 15:11-32

Liknelsen om den förlorade sonen.

Han sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven." Fadern sade till honom:´Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.´"

En kurs i mirakler: T8:VI.1-4

1. Vi är Sonskapets förenade vilja, vars helhet är för alla. Vi påbörjar resan tillbaka genom att ge oss av tillsammans, och samlar ihop våra bröder allteftersom vi fortsätter tillsammans. Varje ökning av vår styrka erbjuds alla, så att också de kan lägga sin svaghet åt sidan och bidra med sin styrka till vår. Guds välkomnande väntar oss alla, och Han kommer att välkomna oss så som jag välkomnar dig. Glöm inte Guds Rike för någonting som världen har att erbjuda.

2. Världen kan inte lägga till någonting till Guds och Hans heliga Söners makt, men den kan göra Sönerna blinda för Fadern om de ser den. Du kan inte se världen och känna Gud. Endast det ena är sant. Jag har kommit för att tala om för dig att det inte är du som avgör vilket som är sant. Om det vore det, skulle du ha tillintetgjort dig själv. Men Gud ville inte att Hans skapelser skulle tillintetgöras, eftersom Han skapade dem för evigheten. Hans Vilja har räddat dig, inte från dig själv utan från din illusion om dig själv. 8Han har räddat dig åt dig själv.

3. Låt oss lovprisa Honom Som världen förnekar, för över Hans Rike har världen ingen makt. Ingen som skapats av Gud kan finna glädje i någonting annat än det eviga, inte därför att han är berövad någonting annat, utan därför att ingenting annat är ho-nom värdigt. Det som Gud och Hans Söner skapar är evigt, och i detta, och endast i detta, ligger deras glädje.

4. Lyssna till berättelsen om den förlorade sonen, och lär dig vad som är Guds skatt och din: denne son till en kärleksfull fader lämnade sitt hem, och trodde att han hade slösat bort allt på ingenting av värde, även om han inte just då hade förstått hur värdelöst det var. Han skämdes för att återvända till sin fader, efter-som han trodde att han hade sårat honom. Men när han kom hem välkomnade fadern honom med glädje, därför att sonen själv var sin faders skatt. Han ville inte ha någonting annat.

En kurs i kärlek: A2:8.6

Sanningen om vem du är har inte förändrats och du är så som du skapades. Form och beteende är emellertid underkastade förändring, liksom dina uttryck för vem du är. Denna skillnad måste du till fullo inse här, för att du ska kunna acceptera sanningen om vem du är och komma till ett accepterande av denna sannings oföränderliga natur. Detta kan likställas med att vara färdig med sökandet. Detta är det slutgiltiga accepterandet av att du har ”funnit” och att du har blivit funnen. Du behöver inte längre resa vidare längs sökandets vägar. Sanningen om dig själv som du upptäcker nu kommer inte att bli en ny sanning när du tar en ny väg. Din väg är nu säker och det slutliga accepterandet av den är nödvändigt. Du är den förlorade sonen och dottern som har kommit hem igen. Ditt besök varar för evigt. Du är inte här för att vila och samla kraft till ännu en resa i sökandet efter någonting som inte är tillgängligt här. Här är de redan fullbordades rike. Detta är hemma. Ditt uttryck för vem du är kan leda dig till många nya äventyr, men aldrig mer till de speciella relationer som skulle ta dig bort från ditt sanna Själv. Aldrig mer kommer du att vara borta hemifrån, för hemma är vem du är, en ”plats” du bär i ditt inre, en plats som är du. Detta är enhetens hem.