Påskdagen, söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen: Kristus är uppstånden.

Bibeln: Lukas 24:1-12

Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.

Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

En kurs i mirakler: T11:VI:1-2

Det är omöjligt att inte tro det du ser, men det är lika omöjligt att se det du inte tror. Varseblivningar är byggda på basis av upplevelser, och upplevelse leder till övertygelser. Det är inte förrän övertygelserna är befästa som varseblivningarna stabiliseras. I själva verket är det alltså så att det du tror, ser du verkligen. Det är detta jag menade när jag sade: “Saliga är ni som inte har sett och ändå tror“, därför att de som tror på uppståndelsen kommer att se den. Uppståndelsen är Kristi fullständiga seger över egot, inte genom attack utan genom transcendens. För Kristus höjer sig över egot och alla dess gärningar, och uppstiger till Fadern och Hans Rike.

Vill du delta i uppståndelsen eller i korsfästelsen? Vill du fördöma dina bröder eller befria dem? Vill du gå bortom ditt fängelse och uppstiga till Fadern? Dessa frågor är alla en och densamma, och besvaras samtidigt.

En kurs i kärlek: K:26.4

Återigen erbjuder jag mitt liv som levnadsexempel och upprepar ånyo det budskap som uttrycktes i En kurs i mirakler: den sanna meningen med korsfästelsen är att den var det slutgiltiga och definitiva slutet på all sådan rädsla och alla sådana myter. Alla sådana rädslor togs till korset med mig och förvisades genom uppståndelsen av den härlighet som är vår.

Var inte rädda. Mina bröder och systrar i Kristus, inse att det inte finns någon orsak till rädsla. Du kan inte flyga för nära solen. Du kan inte längre låta dig luras av tragiska berättelser eller av fallna hjältar. Din berättelse handlar om härlighet. Din storhet kan inte längre förnekas, om inte du förnekar den.