Femte söndagen i fastan, 2 veckor före påsk:
Försonaren.

Bibeln: Johannes 3:11-21

Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.

En kurs i mirakler: Lektion 318

I mig är frälsningens mål och medel ett.

I mig, Guds helige Son, förenas alla delar i Himlens plan att rädda världen. Vad skulle kunna vara i konflikt, när alla delarna endast har ett syfte och ett mål? Hur skulle det kunna finnas en enda del som står ensam, eller en som har mer eller mindre betydelse än de övriga? Jag är medlet genom vilket Guds Son räddas, eftersom frälsningens syfte är att finna den syndfrihet som Gud har lagt i mig. Jag skapades som det ting jag söker. Jag är det mål som världen söker efter. Jag är Guds Son, Hans enda eviga Kärlek. Jag är också frälsningens mål och medel.

Låt mig i dag, min Fader, ta på mig den roll som Du erbjuder mig i Din önskan att jag skall acceptera Soning för egen del. För på så sätt blir det som därigenom försonas i mig lika säkert försonat också med Dig.

En kurs i kärlek: K:9.35

Så länge du inte vill bli förlåten, kommer du inte att känna förlåtelsens varsamma hand som rör vid dig och din värld. Även om det i sanning inte finns något behov av denna förlåtelse, eftersom det inte ligger någon sanning i denna stora förändring som du tror att du har genomgått, är din önskan att bli förlåten ett första steg bort från din övertygelse om att du kan fixa till saker själv, och genom att göra så förtjäna att få komma tillbaka till din faders hem. Att vara villig att bli förlåten är förebud om soningen, det tillstånd i vilket du låter dina misstag bli rättade åt dig. Dessa misstag är inte de synder du anklagar dig själv för, utan endast dina felaktiga varseblivningar. Rättelse, eller soning, återför dig till ditt naturliga tillstånd där sant seende råder och misstag och synd försvinner.