Långfredagen, fredagen före påsk: Korset.

Bibeln: Lukas 23:26-49

De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.” Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.

Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Han var verkligen en rättfärdig man.” När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

En kurs i mirakler: T11:VI.7-8

Du kommer inte att finna frid förrän du tagit bort spikarna i Guds Sons händer och tagit det sista törnet från hans panna. Guds Kärlek omsluter Hans Son som korsfästelsens gud fördömer. Lär inte ut att jag dog förgäves. Lär hellre ut att jag inte dog genom att visa att jag lever i dig. För det är förlossningens verk att göra korsfästelsen av Guds Son ogjord, det verk i vilket var och en har en likvärdig del. Gud dömer inte Sin skuldlöse Son. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt, då Han har givit Sig Själv till honom?

Du har naglat fast dig själv vid ett kors och satt en törnekrona på ditt eget huvud. Likväl kan du inte korsfästa Guds Son, för Guds Vilja kan inte dö. Hans Son har förlossats från sin egen korsfästelse, och du kan inte döma den till döden som Gud har givit evigt liv. Drömmen om korsfästelsen vilar fortfarande tung över dina ögon, men det du ser i drömmar är inte verklighet. Så länge som du varseblir Guds Son som korsfäst, sover du. Och så länge som du tror att du kan korsfästa honom, har du endast mardrömmar. Du som är på väg att vakna är fortfarande medveten om drömmar, och har ännu inte glömt dem. Att glömma drömmar och att bli medveten om Kristus kommer genom att andra vaknar för att dela din förlossning.

En kurs i kärlek: D:Dag 2.23

Mitt liv berörde alla dem som var villiga att bli berörda, förändrade alla dem som var villiga att förändras. Men stor ovillighet kvarstod. Mänskligheten var ännu inte beredvillig. Det gjordes ett kollektivt val att stanna kvar i illusionen. Det gjordes ett val av fortsatt lidande. Och därför svarade jag på det valet. Det behövdes ett svarsexempel. Exemplet var ett symboliskt uttryck. Även det var ett val. Valet att ta allt detta lidande på mig och utplåna det. För att säga, det här är vad vi ska göra med lidandet. Vi ska ta bort det en gång för alla. Vi ska korsfästa det på tidens och rummets kors, begrava det, så att det inte behöver finnas mer och visa att nytt liv följer efter valet att göra slut på lidandet.

”Jag” led inte för jag visste vem jag var och valde inte lidandet. Det är detta som menas med den idé som blivit omtalad som ”Jag dog för era synder”. Min död var avsedd att visa att slutet på lidandet hade kommit och med det, evigt liv.

Det är alltså här du behöver göra valet som de som levde under min tid inte kunde göra, valet att göra slut på lidandet. Detta är det val jag gjorde ”för alla”. Detta är ett val som du också gör för alla.

Nu finns en beredvillighet hos mänskligheten. Vad mitt liv visade behöver blott visas på nytt. Men detta kommer inte att ske om ni håller fast vid lidandet. Om du inte accepterar ditt Själv, hela dig själv, håller du fast vid lidandet.