Skärtorsdagen, torsdagen före påsk: Det nya förbundet.

Bibeln: Mark 14:12-26

Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?« Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.« Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig."Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född."

Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike."

När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

En kurs i mirakler: T 6:I.15

Detta är ett exempel på upp- och nervänt tänkande i Nya Testamentet, även om dess evangelium faktiskt endast är budskapet om kärlek. Om Apostlarna inte känt skuld, hade de aldrig kunnat anföra att jag skulle ha sagt: “Jag har inte kommit för att skänka frid, utan svärd“. Detta är klart motsatsen till allt jag lärde ut. Inte heller skulle de ha kunnat beskriva mina reaktioner gentemot Judas så som de gjorde, om de verkligen hade förstått mig. Jag skulle inte ha kunnat säga: “Förråder du Människosonen med en kyss?“ om jag inte trodde på förräderi. Hela budskapet i korsfästelsen var ju att jag inte gjorde det. Det “straff“ som det sades att jag hade nedkallat över Judas var ett liknande misstag. Judas var min broder och en Guds Son, lika mycket del av Sonskapet som jag. Var det troligt att jag skulle fördöma honom när jag var beredd att visa att fördömande är omöjligt?

När du läser vad apostlarna lär, kom då ihåg att jag själv sade till dem att det fanns mycket som de skulle förstå senare, eftersom de inte var helt redo att följa mig just då. Jag vill inte att du tillåter någon rädsla att komma in i det tankesystem som jag vägleder dig mot. Jag ber inte om martyrer utan om lärare. Ingen bestraffas för sina synder, och Guds Söner är inga syndare.

En kurs i kärlek: D:3.1

Det nya förbundet är helt enkelt vår överenskommelse om att fortsätta tillsammans längs Kristus-medvetandets palmbeströdda väg. Det är en väg där glädjen triumferar över sorgen och segern triumferar över nederlaget. Det enda som behövs är accepterandet av det nya och förnekandet av det gamla, vilket kommer att göra det möjligt att vidmakthålla Kristus-medvetandet i formen.

Mina kära bröder och systrar i Kristus, detta är den kallelse ni har hört så länge ni kan minnas, den kallelse ni har hört så snart ni stannat upp och lyssnat. Det är den vackraste av toner, det är Herrens klocka som klämtar, inbjudan till er att återvända hem. Denna kallelse har alltid ljudit. Det är inte dödsklockans kallelse, utan kallelsen till livet. Den hör inte det förgångna eller framtiden till, utan det eviga nuet. Den finns i er just nu när vi talar, tonen och klangen i denna dialog.

Den kallar på er och ber att ni ska fylla era liv med just den mening ni alltid har önskat. Ni saknar inte mening nu. Era liv är inte meningslösa. Det är ni som inleder det nya, ni är pionjärerna.