Midsommardagen, 20-26 juni: Skapelsen.

Bibeln: Matteus 6:25-30

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?

En kurs i mirakler: T2:I.1

Att utsträcka sig är en grundläggande aspekt hos Gud som Han gav till Sin Son. I skapelsen utsträckte Gud Sig Själv till Sina skapelser och genomsyrade dem med samma kärleksfulla Vilja att skapa. Du har inte endast skapats till fullo, utan har också skapats fullkomlig. Det finns ingen tomhet i dig. På grund av din likhet med din Skapare är du skapande. Inget av Guds barn kan förlora denna förmåga eftersom den är inneboende i det han är, men han kan använda den på ett olämpligt sätt genom att projicera. Du använder utsträckande, eller projektion, på ett olämpligt sätt när du tror att det finns någon tomhet eller brist i dig, och att du kan fylla den med dina egna föreställningar i stället för med sanningen. Denna process omfattar följande steg:

För det första tror du att det Gud har skapat kan ändras av ditt eget sinne.
För det andra tror du att det som är fullkomligt kan göras ofullkomligt eller bristfälligt.
För det tredje tror du att du kan förvränga Guds skapelser, inklusive dig själv.
För det fjärde tror du att du kan skapa dig själv, och att du själv kan bestämma din egen skapelses riktning.

En kurs i kärlek: K:9.32, K:12.24

Oändligt lång tid har gått sedan skapelsen började, och ni har fort­farande inte lärt er lektionen om himlens fåglar eller blommorna på marken. Två tusen år har gått sedan ni ombads uppmärksamma denna lektion. Liljorna på marken varken sår eller skördar och ändå blir de sörjda för. Himlens fåglar lever för att sjunga en sång av glädje. Det gör även du.

Det som vi kallar fader är blott skapelsens himmelska ansikte, en personi­fikation av det som i sanning inte kan personi­fieras. Du finner det svårt att tro att skapelsen i sig kan vara välvillig och vänlig, eller bara ett annat namn för kärlek, men så är det. Gud är blott skapelsens utgångspunkt, skaparen av skapelsen och likväl skapelsen i sig. Sonen och den heliga anden utgick, i likhet med skapelsen, från utgångspunkten Gud. Gud är även sonens och den heliga andens utgångspunkt, Skaparen av sonen och den heliga anden, likväl är han också sonen och den heliga anden.

Bär nu detta mönster med dig, ty mönstret för Guds utsträckande är mönstret för skapelsen och således mönstret för universum. Sonen utsträckte sig själv in i skapelsen, och du är den utsträckningen och lika helig som han. Idén om separa­tion ser endast ut att ha utsatt Guds son för splittring och dessa ordsymboler är det enda som ser ut att ha separerat fadern, sonen och den heliga anden från skapelsen eller från varandra.